det är svårt att hitta gränsen mellan Melina och Rebecka McMurphy. hur mycket av känslorna ska vara mina egna? alla antar jag, men blir jag inte för mycket mig själv då? jag kan omöjligt berätta den här historien utan att känna, och hur trovärdigt skulle det egentligen blivit om jag, Melina, inte kände med Rebecka?
jag får aldrig bli sårbar, men jag måste våga känna mina egna känslor - så att jag kan skaffa kontroll över dem. typ så. de blir ju automatiskt Rebeckas känslor när jag är på scen eftersom att jag själv aldrig befunnit mig i de situationer hon befinner sig i. jag känner genom Rebecka, eller, Rebecka känner genom mig. hon är inte jag, men vi är ganska lika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar