det här är en första formulering av min frågeställning som kanske kommer förändras med tiden men utgångspunkten kommer fortfarande vara densamma: ska jag som skådespelare bli min roll och sätta mig in i den känslomässigt eller ska jag hålla ett avstånd till den och granska den på ett objektivt plan? finns det något rätt och fel? vad ger bäst resultat på scen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar